dreamteam back on track

Hej pa er, vi vill borja med att poangtera for mormor Bojan att valhajar inte ar farliga, de ater INTE manniskor utan haller sig till en diet besaende av plankton.

Sista biten till Boracay efter vi hade skrivit sist gick faktiskt riktigt smartfritt!
En latt feminin (las: bog) kille fran turistbyran motte upp oss pa piren och gick runt med oss i stekande sol i tva timmar for att tillslut hitta det vi trodde var omojligt: en bungalow precis vid stranden for 130 kronor!
Boracay var over forvantan, kanske lite val turistigt for var smak, men harlig lang vit strand, manga utestallen och ett utmarkt vrakdyk. Eftersom det var vart forsta vrakdyk visste vi inte riktigt vad vi skulle forvanta oss. Vi simmade in i ett ca 30 meter langt vrak, kikade runt i lastutrymmen, vilket var otackt spannande, och stallde oss pa dack 27 meter under ytan, holl i relingen och spanade ut over alla trumpetfiskar och barracudor. Dyket klassade vi  efterat som ett av de basta vi gjort, vi var helt lyriska nar vi kom upp till ytan! LYCKAT! 


                                         Fiina White Beach, Boracay



                       Utforska nattlivet - check!


Provsmakning av Halo-halo, en popular efteratt har pa Filli som bestar av
 is, jellybitar, avocado, majs, kidneybonor, kikartor , socker, sot kokosmjolk m.m
Det smakade ungefar sa gott som det later...!


Kvallarna spenderades dansandes i sanden med sota filippinska tjejer och dagarna (da vi inte dok) tog vi oss faktiskt lite tid att jobba pa brannan pa fina White Beach! 3 dagar var nog och vi langtade efter att komma till Coron och ta var advancekurs i dykning, som ar en pabyggnadskurs pa kursen vi redan har tagit. Att ta sig dit var lattare sagt an gjort (som vanligt!).

For att ta oss till orten San Jose varifran baten till Coron skulle avga var vi tvugna att ta en jeep pa en extremt dalig, gyttjig "vag" (eller vad man nu ska kalla det). Packade som sillar trangdes vi med Filippinos, galande tuppar,, gronsaker och backpackeryggsackar. "Vagen"  var den varsta vag vi nansin sett. De stora hjulen sjonk pa vissa stallen en meter ner i leran. Ibland akte bilen pa sne och vi pa vanstersidan var tvugna att kasta  oss over pa hogersidan for att bilen inte skulle valta. Sex killar jobbade utanfor for att satta pa kedjor pa hjulen, dra bilen med hjalp av rep, eller lagga klossar bakom hjulen sa inte bilen skulle glida bakat. Trots allt detta var det en rolig upplevelse, med mycket skratt och trevlig gemenskap.

    
Trangt och trevligt!              Gyttjigt!                                 Frida hade iallafall trevligt sallskap

Nar vi 9 timmar, 10 mil (!!) senare var framme i San Jose, visade det sig att det var tuppfaktningssderby (en sport som ar otroligt popular i detta land) och alla hotell var fulla. Vi blev hembjudna av Juliet, en ny bekantskap fran jeepturen for att fa middag och sangplats hemma hos henne. Hon och hennes man var helt besatta av herbalife. 99% av vara konversationen gick ut pa att hon gjorde reklam for herbalifeprodukterna hon salde. Hennes dotter var tom dopt efter en person inom herballife. Herregud! Vi fruktade infor den studnande presentationen hon lovat oss senare pa kvallen. Men forst var vi tvugna att kolla sa att baten gick darifran dagen darpa, som den skulle. Och med varan tur gjorde den naturligtvis inte det. En tyfon satte stopp for oss, och vi sag ingen annan utvag an att lamna San Jose, och ta forsta basta nattbuss mot Manilla, och darifran flyga nerat mot Coron. Vi var alltsa en 7 timmars batresa fran vart mal, men var tvunga att gora en 16 timmars resa I FEL riktning. Det positiva med detta var dock att vi slapp Herbalife-presentationen.  Ater i Manilla, som vi upplevde mycket trevligare i dagsljus, bokade vi en sjukt billig flygbiljett (ca 200 kr styck!) till Coron foljande dag. Efter lite intensvishopping sommnade vi som stockar i en riktig sang.

Coron ar en liten stad som ar kant for sina 13 vrak som ligger pa mellan 1-40 meters djup. Dessa japanska vrak blev beskjutna av amerikaner under en attack under andra varldskriget nar de gomde sig i bukterna runt Coron och ar mellan 20 och 200 meter langa. Har har vi nu spenderat 2 heldagar ute till havs, och gjort 6 fantastiska dyk, som ingick i var advancekurs. Vraken ar ofattbart stora och pa ett dyk var vi nere pa hela 38 meters djup. Vi har fatt simma in in koksavdelningar, motorutrymmen, lastutrummen dar vi fann en bulldozer, massa rep, stangsel och en och annan korall. Ibland har det varit otroligt trangt och smalt och vi har simmat som i en labyrint genom mycket tranga passager och uppfor trappor. Ibland var det sa morkt att vi var tvugna att anvanda ficklampa vilket gjorde hela grejen annu lite mer spannande! Vrakdyket pa Baracay kan slanga sig i vaggen i jamforelse med dethar! Sista dyket gjorde vi en kompassovning och sedan lamnade var istruktor Bong oss, for att vi for forsta gangen skulle fa simma utan instruktor. Detta resulterade i ett flummigt, roligt och skrattfyllt dyk runt ett litet vrak pa grunt vatten och vilket gav en viss frihetskansla! I och med detta ar vi nu advanced divers,med ca 40 dyk i bagaget!  Jippi!

  
                     En harlig dykdag pa havet!                     Kottmarknad i 35gradig varme - fresh!

Nu har tyfonen dragit vidare och vi haft stralande sol de tva dagar vi spenderat till havs med harligt dykfolk! Idag ar det sa varmt att vi inte riktigt vet vart vi ska ta vagen. Darfor kom vi pa den brillianta iden att aka till varma kallor, med 40-gradigt vatten. Vi far se hur vi kommer att kunna ta oss ogenom denna upplevelse.

Ikvall drar vi vidare soderut, till staden El Nido, om nu baten gar som den ska. En grej vi lart oss efter ett par veckor pa Filippinerna ar att folja "filipinotid" vilket innebar att alla transportmedel alltid  avgar MINST 30 min efter utsatt tid och tar minst en halvtimma langre an vad de sager att det ska ta.

Kareoke ar forutom tuppfakning valdigt populart har pa Filli.
Ett mycket bra satt att fordriva tiden i vantan pa nasta bat.

Ha det bra nu, tjing tjing
fran Ninni, Hanna & Frida - advanced divers :)